tisdag 1 september 2026

1 september 2026

Då var det äntligen julbloggspremiär igen. Har ingen aning om vad jag ska skriva om denna säsong men det löser sig. Ska njuta av hösten som är på intåg med alla fina färger. Är så himla trött på allt grönt nu. Julen i år kommer vara jobbig. Ni som följer mig på instagram vet varför. Jag förlorade nämligen min mamma den 4:e juli. Hon fick en ny stroke som tog hennes liv. Jag och pappa vakade över henne i ca ett dygn innan hon tog sitt sista andetag. Är så otroligt tacksam att jag fick vara med in till det sista med hennes hand i min. 66 år blev hon. Så ja, denna jul kommer inte att vara som det brukar. Men jag tänker göra det bästa av säsongen ändå. Är bara själva juldagarna som kommer vara konstiga. Och har jag tur så kommer min syster och systerdotter hit över jul så det hoppas jag på. Mamma var ju multisjuk så de senaste åren är det ju jag och pappa som fixat det mesta med julmat och sådant så det kommer inte kännas särskilt annorlunda. Men redan nu saknar jag att inte få gå och kika på julpynt och sådant med mamma. Om hon fått levt så hade det ändå blivit lite krångligt i och med att hon behövde sitta i rullstol. Det är de dära små sakerna i livet som är jobbigast att klara sig utan. Bara en sådan enkel sak som att kunna ringa sin mamma bara för att ha lite pratsällskap under en promenad. Att skicka iväg uppdateringar om ens jourhemskatter till henne. På dessa 8 veckor som hon varit borta så har jag inte ens klarat av att ringa hennes mobil för att höra hennes röst när röstbrevlådan kommer in. Men men, jag har min pappa kvar samt mina dementa morföräldrar. Mormor blir sämre och sämre. Äter oroväckande dåligt så nu har hon fått näringsdryck att testa. Det blir nog bra. En positiv grej är i alla fall att gammelkatten jag är jourhem åt, vågade sig upp i sängen igårkväll och sov i fotändan hela natten. Det har aldrig hänt tidigare. Det är ett otroligt stort framsteg för hon är otroligt försiktig av sig i människors närhet. Hon skyggar fortfarande för mig i vissa situationer men är absolut klappbar. Så nu hoppas jag att hon vågar och vill sova i sängen med mig och den andra katten varje natt. På återseende!